3 mar 2011 16:39

Flytträtt javisst, men bara om avtalsparterna vill

De som hoppats på att flytträtten skulle bli total och allomfattande och gälla alla typer av pensions- och försäkringssparande bör fundera över att revidera sina affärsplaner. Mycket tyder nämligen på att Livförsäkringsutredningen, som just nu utreder frågan, kommer att välja att undanta de kollektivavtalade försäkringarna. Det innebär att den absoluta majoriteten av de svenska tjänstepensionerna kommer att ligga kvar där de finns i dag, alltså i bolag som till exempel Alecta, AMF, Folksam och KPA, för att nämna några. Det framgår av det diskussionsunderlag som utredningen tagit fram för att ha som underlag i dialogen med expertgruppen, som bistår utredningen. Anledningen att man väljer att behandla de avtalade lösningarna med silkeshandskar är att man ogärna vill stöta sig med avtalsparterna och för att kollektivavtalen av hävd och tradition är just parternas och att man därför inte ska klampa in med lagstiftning på det området. Motiv för en sådan hållning har utredningen hittat bland annat i regeringsförklaringen 2006 då Fredrik Reinfeldt uttryckte sig så här: ”Vi slår vakt om den svenska modellen. Förhållandena på arbetsmarknaden ska i första hand regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter”. Utredningen ägnar ett större avsnitt av underlaget till att beskriva de svenska kollektivavtalens historia och pekar på att politikerna med få undantag hållit sig borta från avtalsparternas domäner ända sedan 1903 då det första kollektivavtalet slöts. Ändring av LAS Ett undantag, med bäring på dagens aktuella diskussioner, nämns dock. Det var när riksdagen körde över parterna genom att ändra avgångsskyldigheten enligt LAS från 65 till 67 år och då man förklarade att avtal med annan avgångsålder än 67 skulle sakna verkan. Detta efter att parterna efter flera år av påtryckningar misslyckats med att avtala om en högre pensionsålder, något som politikerna ville ha för anpassningen till den flexibla pensionsåldern i det då nya pensionssystemet. Den åtgärden ledde för övrigt till att staten anmäldes till FN-organet ILO just för att man kränkt avtalsfriheten för avtalsparterna. Sedan dess har kollektivavtalens försvarare kunnat fylla på ammunitionslagret ytterligare. EU-domstolens dom i det så kallade bagerimålet i Frankrike är ett exempel på att avtalsparterna ska fredas och att EU-rätten skyddar de avtal som ingåtts, även om de ytligt sett kan strida mot friheterna i EG-fördraget. Allt detta sammantaget gör att livförsäkringsutredningen landar i att man inte tycker sig kunna motivera retroaktiva regler om flytträtt på de kollektivavtalsgrundade försäkringarna och skriver: ”Sammanfattningsvis görs bedömningen att retroaktiv lagstiftning om flytträtt, vilket skulle tvinga fram ändringar av nu gällande avtalslösningar, inte kan anses vara vare sig lämplig eller möjlig. I bedömningen har hänsyn tagits till att vissa av arbetsmarknadens parter redan tagit initiativ till att införa ett sådant system på några avtalsområden, utan ingripande från lagstiftaren”. Det betyder att flyttmöjligheterna inom ITP 1 och Avtalspension SAFLO och statliga PA 03 är tecken på tillräckligt ”god vilja” för att man ska tänka sig att undanta parternas lösningar från tvingande retroaktiv lagstiftning. Ingen skillnad Utredningen landar också i slutsatsen att det inte bör vara någon skillnad på förmånsbestämda och avgiftsbestämda försäkringar, de ska inte gå att flytta. När det gäller de förmånsbestämda passar man dessutom på att nämna att ”en obligatorisk flytträtt för den försäkrade inom förmånsbestämd pension kunna innebära stora risker för arbetsgivaren, som ytterst står risken för försäkringsgivaren inte kan uppfylla åtagandena i enlighet med kollektivavtalet. Detta kan i förlängningen drabba de anställda, och därmed de försäkrade, negativt”. Den formuleringen skulle säkert Svenskt Näringsliv kunna skriva under på. Om inte deras egna anställda hade fått sina försäkringar flyttade till SPP Liv skulle de inte ha behövt fylla i med nya pengar för värdesäkringen och de skulle heller inte behövt stämma SPP Liv för den uteblivna värdesäkringen. Tre alternativ När det gäller de kollektivavtalade försäkringarna landar utredningen i tre förslag eller huvudalternativ som kan sammanfattas på följande sätt: 1. Ingen flytträtt alls. 2. Flytträtt på framtida premier – om parterna vill och avtalar om saken. Då ska de dock kunna bindas till en övergripande reglering som rör beräkning av flyttvärde, flyttkostnader och rätt till återbäring. Den här punkten tycker avtalsparterna, enligt uppgifter till Pensionsnyheterna, inget vidare om eftersom de vill kunna träffa vilka avtal som helst. Detta även om de förstås inte per se har något emot att man skyddar konsumenten med någon sorts minimiregler. Men här gäller nog principen att det som de själva inte avtalat om inte är bra, efter devisen ”not invented here”. 3. Ingen retroaktiv flytträtt på kollektivavtalade försäkringar men däremot ska avgiftsbestämda pensioner i framtiden omfattas av samma flytträtt som de som föreslås för individuella försäkringar. Kommer att få flyttas De sistnämnda försäkringarna, som står för en stor del av beståndet i de stora gamla livförsäkringsbolagen, ska däremot få full flytträtt och förslaget är entydigt och lyder så här: ”Om livförsäkringen har ett positivt tekniskt återköpsvärde ska försäkringstagaren ha rätt att när som helst kunna få försäkringen återköpt av försäkringsföretaget och hela försäkringens värde överfört till en annan försäkring. Denna rätt ska gälla i den mån rätt till överföring medges enligt inkomstskattelagen och oavsett tidpunkten för försäkringsavtalets tecknande.” Flytträttsoption Det här förslaget är i praktiken allomfattande och ger människor möjlighet att flytta försäkringar som de inte är nöjda med men det tar inte hänsyn till att det efter 2001 infördes en möjlighet att avtala om flytträtt, en sorts flytträttsoption. Den optionen har naturligtvis haft ett pris men med det här Alexanderhugget blir det samma villkor för alla försäkringar. Annars skulle man kunna invända att försäkringar som tecknats i en tid då flytträttsbegreppet ännu inte uppfunnits skulle kunna höra till en kategori, de som tecknades under optionsåren en annan och en sista för försäkringar tecknade efter 2006 då flytträtten kom att omfatta alla försäkringar. Nu är försäkringar en komplex materia varför det inte är så enkelt att bara lagstifta om att alla försäkringar ska kunna flyttas. Här föreslår utredningen i utkastet att man ska revidera reglerna för hälsoprövning och göra dem bindande. Det innebär att den som ansöker om att få flytta en försäkring ska göra en ny hälsoprövning eller genomgå en läkarundersökning. Detta för att se till att det kvarvarande kollektivet inte drabbas negativt av att den försäkrade väljer att flytta ut. Detta eftersom en person som fått försämrad hälsa tar med sig en latent dödsfallsvinst som annars skulle tillfallit kollektivet vid dödsfall. I det omvända fallet, att flyttaren blivit friskare, skulle kunna motivera att denne får med sig ett större kapital än vad som annars kulle ha varit fallet. Hälsoprövning Det här låter som om läkarskrået kan se framtiden an med tillförsikt och i utkastet skriver man följande: ”I realiteten kan det komma att krävas omfattande hälsoundersökningar i varje enskilt fall för att försäkringsföretaget ska kunna göra en så korrekt bedömning av den flyttande kundens hälsa som möjligt”. Utredningen landar dock i att det i så fall främst ska gälla för försäkringar med större sparbelopp och att mindre försäkringar ska kunna hanteras med enklare hälsoprövning som kopplas till ”statistiskt säkerställda schabloner”. Men om man öppnar för flytträtt är det inte otroligt att marknaden kommer att drivas av aktörer som hellre flyttar större belopp än mindre varför försäkringsläkare kan komma att bli ett bristyrke någon gång efter 2012 då de nya flytträttsreglerna ska kunna träda i kraft. Det är värt att påpeka att de underlag som Pensionsnyheterna här citerat ur är preliminära och att ingenting ännu är slutgiltigt bestämt. Att kollektivavtalsparternas äldre lösningar kommer att vara fortsatt fridlysta i utredningens betänkande som ska presenteras den 31 mars 2012 är nog ändå ett bra stalltips.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 3, 2011