17 nov 2010 11:08

Aspisledningens ursäkter sågas

Turerna kring stämningen av fyra företrädare för Aspis Liv, däribland förre vd:n Jan Paju och Pavlos Psomiades som kontrollerar Aspis-koncernen, går vidare. De fyra som stämts har lämnat in svaromål på stämningen till Attunda tingsrätt och Robert Wikholm, som bistår Aspis Liv i likvidation i ärendet, har nu lämnat sin syn på dessa. Han är inte speciellt imponerad av Aspis-ledningens förklaringar. Efter beslut av Finansinspektionen drogs koncessionen för Aspis Liv in i november 2009 efter det att man konstaterat att 329 miljoner kr av bolagets totalt 528 miljoner kr i skuldtäckningstillgångar pantförskrivits och att bolaget saknade kontroll över pengarna. I februari beslutade Norrköpings Tingsrätt att bolaget omedelbart skulle försättas i tvångslikvidation. Det bolag som hade rätten att disponera pengarna, Hestiun Ltd, hävdade att panten skulle släppas den 4 maj och då skulle det bli möjligt att återföra pengarna till Aspis Liv. Men så har ännu inte skett. I april lämnade Aspis Liv via ombudet Robert Wikholm in en stämning mot Jan Paju och tre av de tidigare befattningshavarna i bolaget, Vidalis, Psomiades och Antzoulides. Kapitalfordran uppgick då till knappt 264 miljoner kr plus ränta. Pavlos Psomiades och Alexandros Antzoulides har avvisat stämningen eftersom de menar att det inte finns någon rättslig grund för den. Wikholm skriver att Aspis Livs investeringskommitté beslutade att köpa bolaget Venarem i augusti 2008. Venarem ägdes av Pavlos Psomiades som också kontrollerade Aspiskoncernen. Aspis Liv köpte Venarem för 76 miljoner kr. Bolagets tillgångar bestod då av ett indirekt ägt landområde som Venarem köpt av ett annat bolag som stod Pavlos Psomiades nära för 3,7 miljoner kr kort tid före. ”Det är inte sannolikt att markområdet hade ett värde överstigande det pris Venarem tidigare betalat”, skriver Wikholm i sitt yttrande. Man konstaterar att pengarna i affären inte gick till Pavlos Psomiades personligen utan till Aspis Holding, som han ägde, och som i sin tur äger Aspis Pronia och vid tidpunkten var i akut behov av pengar. Aspis Liv ska också ha tvingats av ägarna att köpa en aktiepost i det cypriotiska bolaget AD Shopping som driver ett köpcentrum. Totalt köptes aktier för 38 miljoner kr. AD Shopping är börsnoterat i Cypern men enligt Wikholm är inte alla aktier i bolaget noterade, och de som Aspis Liv köpte är det inte. Finansinspektionen har kommit fram till att Aspis Liv betalade 13 miljoner kr för mycket för aktierna, men Wikholm menar att det är en optimistisk bedömning baserad på tron att det går att handla i aktierna. Deras bedömning är att de är värda ungefär hälften av vad man gav för dem. Affären gav ett motköp i och med att AD Shoppings ägare, som sålde aktierna till Aspis Liv, gick in med kapital i Aspis Pronia. Ett annat sätt som Aspis Livs ägare tagit ut pengar ur bolaget på är att man den sista juli 2008, två dagar efter att Aspis Pronia handelsstoppades på börsen i Aten, ingick ett avtal mellan Aspis Liv och Aspis Pronia där Aspis Pronia skulle tillhandahålla diverse tjänster till Aspis Liv. Några tjänster tillhandahölls inte men Aspis Liv betalade som en följd av avtalet cirka 6,4 miljoner kr till Aspis holding. Att det är Pavlos Psomiades som i praktiken besetämde verkar stå klart. Wikholm menar att det ”framgår klart att alla väsentliga beslut inom Aspis Liv loksom Aspisgruppen i stort fattades av Pavlos Psomiades.” Vad gäller Jan Pajus inblandning skriver Wikholm själv att ”Det bör noteras att Jan Paju inte deltog i de ovan beskrivna cypriotiska affärerna men väl lät utreda dessa”. Jan Pajus utredning gillades inte av styrelsen och när Jan Paju senare rapporterar om vad som hänt inom bolaget för FI klargör han att Dimitris Vidalis som styrelseordförande utövat direkt beslutanderätt i bolaget vid sidan om styrelse och verkställande ledning. De pengar som stämningen i grunden handlar om är drygt 200 miljoner kr som är borta ur Aspis Liv. Pengarna finns fortfarande på ett konto hos Credit Suisse men är pantsatta till förmån för det brittiska bolaget Hestiun Ltd. Hestiun är svåra att få något riktigt grepp om. Enligt Wikholms yttrande i stämningen så tillhör Hestiun en företagsgrupp med rötter i Spanien. Enligt honom visar kreditupplysningar att ”varken Hestiun, dess moderbolag Royal Resorts and Leisure s.l. eller något annat Hestiunbolag är nämnvärt kreditvärdiga.” Upprinnelsen till att medel överfördes från Aspis Livs konto till ett konto bundet till Hestiun i maj 2009 ska ha varit ett möte tidigare under året då Aspis-koncernens ägare Pavlos Psomiades skulle ha kommit överrens med Hestiun om att de skulle köpa 51 procent av Aspisgruppen. Affären kom sig av att Aspis Pronia var i finansiella problem och att det saknades drygt 100 miljoner euro i koncernen. Som en del av den här affären öppnades de omtalade kontona i Credit Suisse. Hestiun hade ett konto med en kredit på 45 miljoner euro. När medel från Aspis Liv och ett annat bolag i koncernen kommit in på underkonton till det kontot fick Hestiun tillgång till krediten och pengarna från Aspis Liv och det andra bolaget fungerade som säkerhet. Totalt verkar Aspis Livs del av det här vara 24 miljoner euro. Wikholm skriver att Jan Paju var orolig över händelserna, men att han också gjorde som han var beordrad. De menar att han knappast kan sägas vara förd bakom ljuset. När Jan Paju skrev på en blankett om att öppna de nya kontona knutna till Hestiun så stod det inte någonstans ”Aspis”, och han kan därför knappast ha trott att det rörde sig om konton för bolaget. Dimitris Vidalis styrde i praktiken Aspis Liv enligt Wikholm. Han var ordförande i bolaget och utövade mycket direkt makt. Han satt också i bolagets investeringskommitté. Han menar i sitt yttrande över stämningen att beslutet att flytta Aspis Livs pengar till Credit Suisse togs inom bolaget och att det var affärsmässigt betingat. Wikholm påpekar att det inte finns några formella beslut på detta, och att det är orimligt att Vidalis, som han påstår, inte kan ha känt till en överföring på 300 miljoner kr med tanke på att han är en av två medlemmar i investeringskommittén. Men än är sista ordet inte sagt i ärendet och Attunda tingsrätt lär få många förklaringar till hur det som hände kunde hända. Och vad det är som hänt.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 10, 2010