Idag publicerade Pensionsmyndigheten rapporten Pensionssystemets framtid i tre scenarier, som analyserar det allmänna inkomstgrundade pensionssystemets finansiella ställning över en 75-årsperiod.
Rapporten presenterar som vanligt tre scenarier: ett basscenario, ett optimistiskt och ett pessimistiskt, för att belysa hur olika utvecklingsförlopp kan påverka pensionssystemet och bromsen, men det verkar inte vara någon ko på isen, enligt myndigheten.
I basscenariot förväntas den genomsnittliga livslängden öka, vilket kan leda till en försämrad försörjningskvot. För att motverka detta kommer riktåldern för pension att höjas.
Trots dessa utmaningar förväntas ingen balansering- eller bromsperiod under prognosperioden, vilket tyder på en fortsatt stabil finansiell ställning för pensionssystemet.
Det optimistiska scenariot antar en högre ekonomisk tillväxt och avkastning på buffertfonderna. Detta skulle leda till en starkare finansiell position för pensionssystemet, med ökande överskott och en förbättrad försörjningskvot.
Inte ens i det pessimistiska scenariot, som antar lägre ekonomisk tillväxt och avkastning, förväntas någon balanseringsperiod under prognosperioden. Detta indikerar att pensionssystemet är robust nog att hantera ekonomiska nedgångar utan att behöva aktivera balanseringsmekanismer.
Rapporten betonar att pensionssystemets finansiella ställning påverkas av flera faktorer, inklusive befolkningsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten.
Enligt prognoser från Statistiska Centralbyrån förväntas Sveriges befolkning öka, vilket kan påverka försörjningskvoten och därmed pensionssystemets balans.
Pensionsnyheterna konstaterar att befolkningsökningen kan vara ett problem för försörjningskvoten, om den beror på att livslängden ökar totalt i befolkningen men att andelen yrkesverksamma inte ökar i motsvarande grad. Detta till exempel på grund av hög arbetslöshet eller minskad invandring. Då blir det fler pensionärer som lever allt längre utan att arbetskraften totalt ökar, en risk som nationalekonomen Andreas Bergh vid Lunds universitet varnat för på sistone.
Till det bör kanske läggas att det positiva scenariot visar att pensionssystemet håller men att det då förutsätter att människor verkligen jobbar till den (ständigt?) stigande riktåldern.
Enligt Pensionsmyndigheten ligger prognosen för de yngsta på en riktålder på 71 år för åldersgruppen född 2015-2017.
Det i en tid när socialdemokraterna fört fram förslag om att de som har börjat jobba tidigt och haft slitsamma jobb ska kunna få pension efter 40 år i arbete.
En 18-åring som börjar arbeta skulle med det här synsättet vara berättigad till pension vid 58 års ålder. Då är det en bit kvar, närmare bestämt 12 år, till 70-årsdagen vilket är prognosen för den gruppens riktålder för närvarande.
Sammanfattningsvis visar rapporten att det svenska pensionssystemet har en stark finansiell ställning. Frågan är bara hur stark den politiska ställningen och acceptansen i befolkningen kommer att vara framgent