EIOPA har nyligen föreslagit en reformering av den Pan-Europeiska Pensionsprodukten, PEPP, där man nu bland annat föreslår att byta namn till det mer marknadsvänliga "EuroPension".
Syftet är tydligt att göra produkten mer igenkännbar, mer säljbar och i förlängningen mer använd i ett EU där PEPP hittills haft ett svalt mottagande. Detta efter 12 års arbete sedan initiativet väcktes.
Per 20232024 är det endast ett enskilt företag den slovakiska fintech aktören Finax som faktiskt har lanserat ett PEPP erbjudande. Finax har erbjudit PEPP i Slovakien, samt via notifieringsförfaranden även i Polen, Kroatien och Tjeckien.
Kundunderlaget fortfarande mycket begränsat. Enligt en rapport från Europeiska revisionsrätten hade PEPP 20222025 lockat endast 4 747 användare och samlat cirka 11,5 miljoner i sparade medel långt ifrån EU:s mål på 700 miljarder till år 2030, vilket Financial Times rapporterat.
Trots storslagna ambitioner om en gemensam europeisk pensionsprodukt har intresset uteblivit, inte minst i länder som Sverige där pensionsspararmarknaden är både billigare, mer transparent och djupt rotad i nationella system.
Det är svårt att inte se detta som ett försök att rädda ansiktet på ett projekt som inte riktigt landat. I Sverige har PEPP-produkten knappt funnits på kartan dels för att den konkurrerar med ett väletablerade och någorlunda välfungerande system, men också för att PEPP i sin nuvarande form inte erbjuder samma låga avgifter och tydliga regler som svenska sparare är vana vid.
Att nu föreslå en "hybridmodell" där man kombinerar individuellt och arbetsgivarbaserat sparande låter kanske attraktivt i teorin, men ignorerar den verklighet att pensionssystem och skattefrågor i grunden är nationella angelägenheter som EU varken har jurisdiktion över eller verklig insyn i. Och den svenska modellen med kollektivavtalsbaserade lösningar där parterna dirigerar inte är "comme il faut" i många av medlemsländerna.
Namnet "EuroPension" och förändringar i kostnadsstrukturer och rådgivningsformer är ett slags kosmetisk förändring en sminkad version av en produkt som ännu inte lyckats vinna förtroende.
I praktiken försöker EIOPA blåsa liv i sin vision om en gränsöverskridande pensionsprodukt, men drömmen om ett enhetligt europeiskt pensionssparande riskerar att förbli just en dröm, särskilt så länge länder som Sverige genom kollektivavtalen erbjuder bättre, billigare och mer transparenta alternativ.
Det återstår att se om initiativet vinner mark, men för svenska sparare framstår det fortfarande som ett alternativ i marginalen, än så länge närmare graven än marknaden.