Anders Munk, tidigare chefaktuarie på Alecta,har stämt sin före detta arbetsgivare på över 1,5 miljoner kronor efter att ha blivit avskedad.
I centrum för konflikten står en grundläggande oenighet om vad en chefsaktuarie egentligen ska vara en oberoende granskare eller en aktiv del i bolagsledningen.
Munk uppfattade sig ha ett ansvar som sträckte sig långt bortom det rent aktuariella. Han menar att rollen kräver att man får delta i beslut och vägval som rör hela verksamheten, eftersom försäkringsrisker är så centrala för ett pensionsbolags funktion.
Denna syn stod i direkt konflikt med Finansinspektionens (FI) tolkning av regelverket, där chefsaktuarien förväntas agera som en intern kontrollfunktion en slags internrevisor snarare än ledare.
Konflikten eskalerade när Munk anmälde vad han såg som allvarliga brister i Finansinspektionens interna processer till myndigheten. Han trodde att han skyddades av visselblåsarlagen.
FI höll inte med eftersom han inte var anställd hos FI och klassade hans anmälan som ett formellt klagomål vilket då blev offentligt, vilket slutade med att han avskedades med hänvisning till bristande lojalitet.
"Jag försökte bara göra mitt jobb enligt lag", har Munk sagt till SvD. Nedklassningen till "klagomål" hos FI innebar samtidigat att sekretessen som visselblåsare ska omfattas av enligt lag hävdes.
Striden är juridiskt komplex. Munk hävdar att han var skyddad som visselblåsare enligt den svenska lagen, och att avskedet därmed är ogiltigt. Alecta menar å sin sida att han genom sitt agerande skadat förtroendet för funktionen och bolaget. De hävdar att han förbrukat det särskilda ansvar som följer med chefsaktuarieposten.
Men tvisten handlar också om något större nämligen hur kontrollfunktioner i svenska försäkringsbolag ska fungera. Är det möjligt att samtidigt vara oberoende granskare och en integrerad del av ledningen? Och hur effektiv är visselblåsarlagen egentligen, när det är myndigheten själv som avgör om någon omfattas av skyddet?
Det som gör fallet särskilt känsligt är att det utspelar sig mot bakgrund av Alectas tidigare skandal kring investeringar i amerikanska nischbanker där miljardbelopp försvann och frågor om intern kontroll väcktes.
Det är ännu oklart om parterna kommer mötas i domstol eller om en uppgörelse nås dessförinnan.
Men fallet kommer sannolikt att påverka hur både lagen om anställningsskydd, visselblåsarlagen och kontrollfunktionernas roll i finanssektorn tolkas i framtiden.
Fotnot: Artikeln är rättad, Munk anmälde inte Alecta till FI, han anmälde FI för fel i deras interna processer. 20251013 kl 20.27