28 okt 2025 17:52

Pensionsnyheterna: Kompetensen från AP 6 är en symbolfråga för förtroendet för pensionssystemet

När riksdagsledamoten Joakim Sandell (S) i slutet av september ställde sin skriftliga fråga om andra AP-fondens "take over" av AP 6 till finansmarknadsminister Niklas Wykman (M), handlade det inte bara om en enskild personalfråga.

I grunden rör det sig om något större: hur staten värderar och hanterar den expertis som byggts upp i de institutioner som förvaltar svenskarnas pensionskapital.

I sin fråga "Säkerställande av kompetensen hos Sjätte AP-fonden" (2025/26:52), lyfte Sandell oro för att den specialiserade kompetens inom onoterade och illikvida investeringar som finns i Sjätte AP-fonden (AP 6) riskerar att gå förlorad i samband med sammanslagningen med Andra AP-fonden (AP 2).

Wykmans svar, som kom i början av oktober, var formellt korrekt men administrativt distanserat. Han framhöll att kompetensen ska kunna "tas tillvara" inom den nya, större AP 2, men lämnade över ansvaret för hur det ska ske till fonden själv som arbetsgivare.

Samtidigt har alla anställda på AP 6 fått besked om uppsägning. AP 2 har gjort bedömningen att sammanslagningen inte utgör en verksamhetsövergång, vilket innebär att personalen inte automatiskt följer med.

Här uppstår en motsägelse som går bortom juridik och organisationsscheman. Regeringen säger sig vilja "ta tillvara kompetensen", men konstruktionen av övergången gör det i praktiken omöjligt att bevara de människor och erfarenheter som utgör just den kompetensen.

Det handlar också om förtroende. AP-fonderna bygger på långsiktighet och professionalism bortom kortsiktig politik. När en fond med djupt specialiserad investeringskunskap monteras ned utan tydlig plan för hur dess kunnande ska leva vidare, riskerar inte bara investeringskapacitet att gå förlorad – utan även tilltron till statens förmåga att värna pensionssystemets institutionella styrka.

Och AP 6 vd Katarina Staaf skrev så här till utredaren som skulle bistå vid sammanslagningen:

"AP2:s modell innebär i praktiken en likvidation av AP6, snarare än en överföring av verksamheten med bevarande av kompetens". Det verkar man ha struntat ifrån utredningens sida.

Frågan om AP 6:s framtid har därmed blivit en symbol för ett större dilemma: hur balanserar regeringen effektivitet, kontroll och kontinuitet i förvaltningen av över 2 000 miljarder kronor i pensionskapital där uppemot 70 miljarder ligger på en såpad stång i tio eller 20 år innan de kan cashas hem.

Det är minst sagt oroväckande. Lämnas den så kallade ”transitionsfonden” som innehåller tillgångar som varken AP 2 eller AP 6 kan avveckla snabbt så är frågan om det inte riskerar att bli en ännu större förlust för AP-fonderna än debaclet kring konkursen i Northvolt.

Där satsade ju AP-fonderna gemensamt sex miljarder kr. Och pengar har även satsat i Stegra där det nu av allt att döma är pausvila.

Skulle inte den här regeringen se till att pengar hamnar i rätt fickor genom att förstärka kontroller i socialförsäkringen och pensionssystemet? Som det ser ut nu verkar man sila mygg och svälja kameler.