Man bör ha i minnet att staten har en fordran på pensionssystemet sedan födelsen. Detta för att man övertog ansvaret för kostnaderna för sjukförmånerna som Mats Wester skriver om ovan. Där har staten fått en avbetalning men hur mycket man skulle få skulle regleras senare.
Det har inte skett, än, och det gör att statens fordran alltså inte reglerats. Och i regeringens förslag om gasen, överskottsutdelningen i inkomstpensionssystemet, har man helt enkelt föreslagit att man ska dra ett streck över den latenta skulden som ingen har orkat beräkna. Det kan handla om 150 miljarder, ingen vet, för ingen har räknat, eller velat räkna.
Detta har påpekats av ett par remissinstanser på Gaspromemorian, men om regeringen och den eniga Pensionsgruppen får igenom förslaget innebär det att balanstalet blir högre än det skulle ha varit annars. Då kan det blir mer pengar nu och eventuellt betydligt mindre till unga generationer sen.
De pengar som delas ut i överskott kan inte tas tillbaka, utan är borta när pensionerna har räknats upp och pensionärerna fått sitt.
Bromsen, balanseringen, innebär ju att man håller igen uppräkningarna till dess att man når jämvikt, vilket inte blir effekten med det liggande förslaget.
Igår kunde vi berätta att de yngre i Sverige är mindre lyckliga än de äldre, enligt SCB. Det kan kanske förklaras med att de inte blir inbjudna till det kalas som deras föräldrar blev inbjudna till efter det att räntorna föll, obligationerna gav rekordvinster och aktie- och fastighetsmarknaderna steg mot skyarna. De har ett elände med att köpa sina föräldrars bostäder och är fullbelånade när de tar sina steg mot vuxenlivet...