10 mar 2026 17:19

Pensionsnyheterna: Gasa inte bort pensionssystemets överskott – de kan behövas

Det svenska pensionssystemet beskrivs ofta som ett av världens mest stabila. Nu diskuteras regler som ska göra det möjligt att dela ut överskott när systemet anses ha blivit för rikt.

Men innan politiken börjar dela ut pengar finns det skäl att ställa en enkel fråga:

Är pensionssystemet verkligen så starkt som det ser ut?

Bakom de höga balanstalen finns två faktorer som borde mana till större försiktighet: en unik finanshistorisk period som sannolikt inte kommer tillbaka – och en "tillgång" som i praktiken bara existerar i prognosmodeller.

Tre decennier av fallande räntor

Sedan början av 1990-talet har räntorna fallit dramatiskt. I början av decenniet kunde svenska statsobligationer ge uppemot 10–15 procent. I dag ligger räntorna kring några få procent och har under perioder till och med varit nära noll.
När räntor faller stiger värdet på redan utgivna obligationer. För institutionella investerare som AP-fonderna innebar detta mycket stora kapitalvinster.

Den växande kapitalbasen gav dessutom möjlighet att öka risktagandet, exempelvis genom större investeringar i aktier och alternativa tillgångar. Kombinationen av obligationsvinster och en stark global aktiemarknad bidrog till att fondkapitalet växte kraftigt.

I dag uppgår AP-fondernas samlade kapital till omkring 2 000 miljarder kronor.
Men denna utveckling var till stor del resultatet av en historisk räntenedgång. För att upprepa obligationsvinsterna från de senaste trettio åren skulle räntorna behöva falla kraftigt igen från dagens nivåer.
Det är svårt att se hur det skulle kunna ske.

Den största tillgången finns bara i ett kalkylark

Det som ofta glöms bort i debatten är att AP-fonderna bara utgör en mindre del av pensionssystemets tillgångar.
Den klart största posten är den så kallade avgiftstillgången, alltså värdet av framtida pensionsavgifter. Den uppskattas till omkring 10 000 - 12 000 miljarder kronor, alltså flera gånger större än fondkapitalet.

Till skillnad från AP-fondernas kapital finns denna tillgång inte i form av pengar eller värdepapper. Den beräknas genom modeller som antar hur löner, sysselsättning och demografi kommer att utvecklas i framtiden.
Med andra ord existerar den i praktiken bara i ett kalkylark.

Det innebär också att den behandlas som en säker tillgång trots att den i själva verket bygger på osäkra antaganden om framtiden.

Osäkra demografiska antaganden

Samtidigt finns flera utvecklingar som gör dessa antaganden mer osäkra. Barnafödandet i Sverige ligger i dag på historiskt låga nivåer. Politiken syftar dessutom till att minska invandringen. Arbetslösheten är relativt hög och arbetsmarknaden präglas av betydande matchningsproblem.

Trots detta antar långsiktiga prognoser från Statistiska centralbyrån att fruktsamheten på sikt ska stiga till omkring 1,6 barn per kvinna.
Det är möjligt. Men långt ifrån säkert.

Om arbetskraften växer långsammare än prognoserna antar påverkas direkt värdet på avgiftstillgången – och därmed hela pensionssystemets balans.

Ett större pensionskapital är ingen nackdel

Mot denna bakgrund är det svårt att se varför ett större pensionskapital skulle vara ett problem.
Ett alternativ till att dela ut överskott är att låta kapitalet fortsätta växa i AP-fonderna och därmed stärka pensionssystemets motståndskraft mot framtida demografiska och ekonomiska risker.

Norge betraktar knappast sin gigantiska statliga fond – Norges Bank Investment Management, ofta kallad oljefonden – som ett problem. Tvärtom ses den som en trygghet för framtida generationer. Att Sverige bygger upp ett större pensionskapital skulle kunna fylla en liknande funktion.

Försiktighet är bättre än efterklokhet

Debatten om pensionssystemets överskott handlar i grunden om hur man ska hantera osäkerhet.
Om dagens starka balans delvis beror på en unik räntenedgång och optimistiska antaganden om framtiden, finns det skäl att vara försiktig med att dela ut pengar.

Framtidens pensionärer lär knappast beklaga att Sverige sparade lite för mycket.
Men de kan få anledning att beklaga om vi sparade för lite.