11 mar 2026 16:40

Svenska pensionsstiftelser varnar för att kommande EU-regler tar kål på dem

Svenska pensionsstiftelser riskerar att drunkna i nya EU-krav. Branschorganisationen Svenska Pensionsstiftelsers Förening, SPFA, varnar nu regeringen för att föreslagna EU-regler kan göra det ekonomiskt svårt att fortsätta driva pensionsstiftelser i Sverige.

Frågan aktualiserades i ett inspel till Finansdepartementet (som Pensionsnyheterna tagit del av) inför EU-förhandlingar om förändringar i tjänstepensionsdirektivet IORP II.

Där argumenterar pensionsstiftelserna för att EU:s förslag är utformat för pensionsfonder som själva ansvarar för pensioner, medan svenska pensionsstiftelser fungerar på ett helt annat sätt. Enligt SPFA riskerar de nya reglerna att införa en tung administrativ apparat för organisationer som ofta är små och har relativt enkla strukturer. Förändringarna i direktivet kan tvinga fram följande krav på stiftelserna:

• obligatoriska compliancefunktioner
• mer omfattande styrningssystem
• nya ESG-krav i investeringsprocesser
• rapporterings- och kontrollsystem

Branschen menar att sådana krav i praktiken är skrivna för stora pensionsinstitut och försäkringsbolag. För många pensionsstiftelser skulle det innebära betydande kostnader.

Stiftelserna skiljer sig från EU:s pensionsfonder

Den svenska modellen bygger på en annan juridisk konstruktion än de pensionsfonder som EU:s regler främst riktar sig mot.
En pensionsstiftelse betalar inte själv ut pensioner. Den fungerar istället som en säkerhet för arbetsgivarens pensionslöfte enligt Tryggandelagen.
Det betyder att:

• arbetsgivaren har det juridiska ansvaret för pensionen
• pensionsstiftelsen förvaltar kapital som säkerhet
• pensionstagaren kan alltid kräva arbetsgivaren.

I många andra EU-länder ligger pensionsansvaret istället hos pensionsfonder eller försäkringsbolag. Det gör att EU:s regelverk inte passar den närmast unika svenska konstruktionen.

Extra säkerhet i ITP-systemet

I förmånsbestämda ITP2 finns dessutom ytterligare ett skydd. Arbetsgivare som använder pensionsstiftelser måste kreditförsäkra pensionslöftet via PRI Pensionsgaranti. Systemet skapar därmed tre nivåer av trygghet:

• arbetsgivarens ansvar
• kapital i pensionsstiftelsen
• kreditförsäkring via PRI.

Historiskt har systemet haft få kreditförluster. Ett av de mest kända fallen där försäkringen behövde aktiveras var konkursen i Saab Automobile. Trots sådana enstaka fall har PRI byggt upp stora reserver och har periodvis kunnat sätta kreditförsäkringspremien till noll.

Historisk roll i svensk industri

Pensionsstiftelser fick stor betydelse under den svenska industrins expansion under 1900-talet. Tanken var att pensionskapitalet inte bara skulle säkra framtida pensioner utan också kunna fungera som långsiktigt kapital i företagen.

Stiftelsernas tillgångar kunde investeras eller i vissa fall lånas tillbaka till arbetsgivaren, så kallat återlån. Det gav företag tillgång till kapital till lägre kostnad än banklån eller annan finansiering.

Systemet blev en del av den svenska industrimodellen och bidrog samtidigt till att finansiera och trygga tjänstepensioner. Eftersom pensionsstiftelser saknar vinstkrav och ofta har små administrativa organisationer har de också kunnat leverera pensioner med relativt låga kostnader. Särskilt i förmånsbestämda pensionslösningar som ITP2 har modellen länge betraktats som stabil och effektiv.

Små stiftelser pressas av regelbördan

I dag finns pensionsstiftelser kopplade till många stora svenska företag. Samtidigt finns även mindre stiftelser hos enskilda företag. Ett exempel är bilhandelsföretaget Börjessons Bil i Alingsås, som har etablerat en pensionsstiftelse för sina anställda. Sådana initiativ är numera ovanliga. I stället vittnar branschen om att nya stiftelser riskerar att tyngas av allt mer omfattande reglering. För små organisationer kan krav på exempelvis compliancefunktioner, omfattande rapportering och avancerade styrningssystem innebära kostnader som kan leda till sotdöden.

EU vill harmonisera reglerna

Från EU:s sida handlar reformerna om att stärka skyddet för pensionssparare och skapa mer enhetliga regler inom unionen.
Direktiv som IORP II syftar till att säkerställa god styrning, riskkontroll och transparens i pensionsinstitut.

Men SPFA menar att regelverket riskerar att bli oproportionerligt för svenska stiftelser som inte själva bär pensionsrisken.
De efterlyser därför större flexibilitet så att medlemsstater kan anpassa reglerna till nationella modeller, medan EU hoppas på en "one size fits all".

Bakom den tekniska diskussionen om EU-direktiv ligger en större fråga: om den svenska pensionsstiftelsemodellen kommer att överleva.
Stiftelserna har spelat en viktig roll i svensk ekonomi i över hundra år och har bidragit till att leverera både stabila och kostnadseffektiva tjänstepensioner.

Men om EU:s regler utvecklas i riktning mot allt mer försäkringsliknande krav kan många pensionsstiftelser få svårt att bära den administrativa bördan.

Frågan är om modellen kan anpassas till EU:s regelverk eller om den till slut körs över av den europeiska ångvälten. Det kommer många försäkringsbolag säkert att jubla över när stiftelsemiljarder ska flyttas till försäkring...