20 mar 2026 17:27

Avtalsparterna tog 2 miljarder kr av Alecta, 1,4 miljarder kvar efter 11 år

I samband med att Finansinspektionen valde att varna Alecta och sanktionera bolaget med 50 miljoner kr i veckan för investeringarna i Heimstaden Bostad, föreslog Pensionsnyheterna att avtalsparterna borde stå för böterna.

Vi ansåg och anser fortfarande att det är orimligt att försäkringstagare och försäkrade ska betala sanktionsavgiften med sina framtida pensionspengar.

Vi pekade då på att parterna, som i praktiken tillsätter styrelsen som i sin tur rekryterar ledningen här en stor del av ansvaret.

Nu visar det sig att de 1,4 miljarder som parterna har rådighet över blir svåra att använda för att betala sanktionsavgift med, även om det vore tacknämligt.

Men vi passade på att titta på hur mycket pengar som parterna hämtat ut från Alecta och hur mycket som finns kvar genom att begära ut handlingar från Länsstyrelsen. Och kan konstatera att det finns gott om pengar kvar, drygt 1,4 miljarder kr.

De gamla partsmedlen i Alecta lever alltså vidare, men inte längre inne i det ömsesidiga pensionsbolaget. I dag finns pengarna i "Garantistiftelsen för ITP och TGL", som vid utgången av 2025 hade ett eget kapital på drygt 1,4 miljarder kronor och tillgångar på cirka 1,6 miljarder kronor.

Bakgrunden är den gamla ordning där medel som i praktiken kontrollerades av kollektivavtalsparterna låg förvaltade inne i Alecta. Det rörde sig om pengar med rötter i den partsstyrda konstruktion som vuxit fram kring ITP-systemet och kollektivavtalsgarantin, och som under lång tid också användes till så kallade informationsmedel.

I en modern juridisk miljö framstod upplägget som allt mer egendomligt eller ska vi säga tveksamt; parternas pengar låg inne i ett ömsesidigt försäkringsbolag som samtidigt förvaltade försäkringstagarnas och de försäkrades kapital.

Det var också den sammanblandningen som till slut blev svår att försvara. Enligt stiftelsens egna årsredovisningar bildades Garantistiftelsen den 12 juni 2014 och övertog då knappt 2 miljarder från Alecta.

Stiftelsen beskriver själv att den förvaltar finansiella medel som tidigare förvaltats av Alecta Pensionsförsäkring enligt förhandlingsprotokoll.

Sedan dess har den gamla partskonstruktionen i praktiken levt vidare i ny juridisk form. Stiftelsen används i dag för tre huvudändamål: kollektivavtalsgaranti, informationsmedel och annat pensionsfrämjande ändamål.

Under 2025 betalade stiftelsen ut 149 miljoner kronor för kollektivavtalsgarantin, 84 miljoner kronor i informationsmedel och 182 miljoner kronor till annat pensionsfrämjande ändamål.

Årsredovisningarna visar också att pengar ur stiftelsen gått till Collectum för digitala och informationsnära projekt. I 2022 års redovisning anges beslut om 20 miljoner kronor till Collectum för den digitala mötesplatsen Avtalat, plus 200 000 kronor i omkostnader.

I 2023 års redovisning nämns 25 miljoner kronor för informationstillgänglighet och tjänster på den digitala mötesplatsen Avtalat.

Kapitalet minskar, men långsamt. Eget kapital uppgick till 1 740 miljoner kronor 2021, 1 489 miljoner 2022, 1 480 miljoner 2023, 1 456 miljoner 2024 och 1 429 miljoner kronor 2025.

Det innebär att stiftelsen fortfarande utgör en betydande buffert, inte minst i relation till de rena garantiutbetalningarna. Samtidigt talar storleken på kapitalet för att medlen inte bara ligger passivt, utan också förvaltas och ger löpande avkastning, även om det i det material som hittills gåtts igenom inte framgår vem eller vilka som ansvarar för själva kapitalförvaltningen.

Det här är en rest från en äldre partsordning som fungerat inom ramen för den svenska kollektivavtalsmodellen, men som samtidigt kan framstå som främmande i en mer normal bolagsrättslig kontext.

I ett vinstdrivande aktiebolag på en konkurrensutsatt marknad hade en sådan konstruktion, alltså där särskilda partsmedel används för garantier, information och närliggande ändamål vid sidan av kärnverksamheten sannolikt väckt betydligt större frågor om äganderätt, transparens och ansvarsfördelning.

Frågan är därför inte bara hur mycket pengar som finns kvar i stiftelsen. Frågan är också varför så få utanför den innersta pensionskretsen ens känner till att denna parallella partskassa fortfarande existerar.