22 apr 2026 16:57

Pensionsnyheterna: Provisionerna finns kvar, de har bara bytt namn

Ett provisionsförbud framstår ofta som en enkel och tydlig lösning på intressekonflikter. Erfarenheterna från Storbritannien och Nederländerna, som infört förbud i varierande utsträckning, visar också att reformer kan driva fram bättre transparens och ett ökat fokus på ”value for money”. Avgifter har pressats och lågkostnadsprodukter har vuxit snabbt.

Även i Sverige har marknaden sedan flera år tillbaka rört sig i samma riktning utan förbud. Nysparandet i fonder går i dag i stor utsträckning till lågprisalternativ, särskilt globala indexfonder. Indexfondernas andel av aktiefondförmögenheten har ökat kraftigt de senaste 10–15 åren och utgör i dag en betydande del av nettosparandet, enligt branschstatistik.

Kort sagt, spararna väljer i ökande grad bort dyra produkter.

Men, under ytan lever de gamla incitamentsstrukturerna kvar. Distribution, fint ord för försäljning, ersätts fortfarande, bara i andra former, till exempel i form av:

• plattformsersättningar och “kickbacks"
• interna ersättningar inom bankkoncerner
• avgifter inbakade i produkterna

Ett provisionsförbud riskerar därför att träffa fel mål. Intäkterna kan flyttas snarare än försvinna.

Samtidigt pågår en parallell debatt om flytträtt på försäkring, som ofta framställs som en frihetsfråga. Men, i många fall behövs ingen flytt alls av försäkringsavtalet, det räcker med att byta bort dyra fonder.

En kund med dyra fonder i en fondförsäkring kan i regel byta ut innehållet, utan att flytta försäkringen. De flesta aktörerna erbjuder i dag lågprisfonder i sina egna plattformar, och utbudet breddas snabbt. Det verkliga hindret är därför sällan tekniskt, utan beteendemässigt.

Några få hundradelars procent lägre i avgift spelar begränsad roll i fondval. Men att gå från 2 procent i årlig avgift på kapitalet till 0,2 procent innebär en dramatisk omfördelning från distributörer och producenter till spararen.

Medan nysparandet snabbt går mot lågprisprodukter, ligger stora volymer kvar i äldre lösningar med högre avgifter, "stockarna" som fortsatt genererar stabil lönsamhet för hela värdekedjan.

Så länge som kapitalet växer i fonderna så är avgiftsuttaget något abstrakt som (alltför) få verkar vilja bry sig om. Det skapar en dubbel marknad: en växande lågkostnadsdel och en äldre, lönsam stock. Men om de kunder som lämnar jordelivet bara ersätts av snåljåpar så faller marginalerna, om än långsamt.

Frågan är därför inte bara om provisioner ska förbjudas utan snarare om någon faktiskt är beredd att utmana den lönsamhet som ligger inlåst i de befintliga bestånden.

Transparens hotar inte bara framtida intäkter utan riskerar även att synliggöra de gamla. Ett provisionsförbud kan ändra hur nya affärer görs. Men det är först när ljuset riktas mot stockarna och spararna börjar agera som affärsmodellen på allvar sätts under press.