8 maj 2026 16:35

Fredagsläsning med tidigare riksbanksekonomen Bul Ekici: Så kan demografin påverka pensionsförvaltningen Del 1 av 4.

Sveriges demografiska utveckling förändrar förutsättningarna för pensionsförvaltning. I denna artikelserie analyserar Bul Ekici hur en åldrande befolkning påverkar arbetskraft, räntor, tillgångar och avkastning.

Den senaste tidens statistik, med sjunkande fertilitet och en allt äldre befolkning, kommer att påverka pensionsportföljers skuldsida. Betydligt mindre uppmärksamhet har däremot riktats mot hur samma utveckling påverkar tillgångssidan, via förändringar i arbetskraft, sysselsättning och tillväxt.

Därtill är de samlade effekterna behäftade med betydande osäkerhet, inte minst eftersom utfallet påverkas av faktorer som migrationspolitik och teknologiska skiften, såsom AI.

Statistiska centralbyrån publicerar årligen befolkningsprognoser och reviderar regelbundet sina långsiktiga antaganden. Enligt de senaste bedömningarna väntas befolkningen växa i en betydligt långsammare takt framöver. En central förklaring är den låga fertiliteten, som har fallit till historiskt låga nivåer.

Under 2025 uppgick fertilitetstalet i Sverige till omkring 1,42 barn per kvinna, ungefär i linje med OECD-genomsnittet. Samtidigt bidrar lägre migration och ökad utvandring till att dämpa befolkningstillväxten ytterligare. En konsekvens av denna utveckling är att antalet dödsfall väntas överstiga antalet födslar under de kommande åren.

Samtidigt stiger medellivslängden och andelen äldre ökar. Riktåldern för pension förväntas dessutom successivt höjas och närma sig 69 år för yngre grupper enligt Pensionsmyndigheten.

Den demografiska utvecklingen får betydande implikationer för ekonomin, inte minst via arbetskraften. Under de senaste tjugo åren har arbetskraften vuxit med drygt en procent per år och därmed bidragit positivt till BNP-tillväxten. Framöver väntas denna utveckling bromsa in och förbli låg, givet nuvarande utveckling.

Redan under de kommande åren väntas effekter av ökad utvandring bli synliga. EU:s massflyktsdirektiv upphör den 4 mars 2027, vilket innebär att en stor andel av de personer som i dag vistas i Sverige med tillfälligt skydd, främst från Ukraina, förväntas lämna landet när tillstånden löper ut.

En svagare tillväxt i arbetskraften innebär att sysselsättningen utvecklas långsammare och att BNP-tillväxten dämpas, om inte produktiviteten ökar i motsvarande grad. En åldrande befolkning dämpar också produktiviteten genom högre efterfrågan på tjänster inom sjukvård och äldreomsorg.

Effekterna på löner är mer komplexa. Brist på arbetskraft kan bidra till ett uppåttryck på löner, men en förändrad sammansättning av arbetskraften, där äldre generationer ersätts av yngre med lägre erfarenhet och produktivitet, kan samtidigt verka i motsatt riktning. Även migrationens effekter är svårbedömda.

En lägre arbetskraftsinvandring kan förstärka bristsituationer i vissa sektorer, men samtidigt påverka lönebildningen via förändringar i arbetsmarknadens struktur.
Parallellt sker en förändring i försörjningskvoten, det vill säga relationen mellan äldre och yngre i förhållande till den arbetande befolkningen.

Konjunkturinstitutet bedömer att denna kvot stiger från cirka 0,77 i dag till omkring 0,90 år 2060. Det innebär att färre individer i arbetsför ålder ska försörja en större andel av befolkningen.

AI utgör en ytterligare osäkerhetsfaktor. Internationell forskning pekar på att AI kan bidra till produktivitetsförbättringar, särskilt inom tjänste- och kunskapsintensiva sektorer. Samtidigt är effekterna beroende av investeringar i såväl humankapital som fysiskt kapital.

Mycket tyder på att AI i ett första skede främst omfördelar arbetsuppgifter snarare än att kraftigt reducera den totala efterfrågan på arbetskraft. AI kan därmed mildra effekterna av en svagare arbetskraftstillväxt, men sannolikt inte fullt ut kompensera för den demografiska utvecklingen.

Sammantaget talar utvecklingen för att arbetskraft och sysselsättning kommer att utvecklas svagare än historiskt. Den långsiktiga utvecklingen av tillväxt och löner blir därmed i högre grad beroende av produktivitetsutvecklingen, som i sin tur dämpas, bortsett från effekter av AI.

Antaganden om stabil real löneutveckling vilar därför på en mer osäker grund än tidigare och kan kräva förändringar i relativlönen för dem som arbetar inom sjukvård och äldreomsorg.
Detta har viktiga implikationer för pensionssystemet.

I system med fördelningsinslag innebär en åldrande befolkning att utflödena ökar samtidigt som inflödena dämpas när sysselsättningen utvecklas svagare. I premiebaserade delar blir effekten mer indirekt och verkar via tillväxt, löner och kapitalmarknader.

Gemensamt är dock att en svagare arbetskraftsutveckling påverkar den ekonomiska bas som pensionssystemet vilar på.
I ett sådant läge blir det särskilt viktigt att analysera hur känsliga långsiktiga scenarier är för antaganden om arbetskraft, sysselsättning, löner och avkastning. Detta gäller inte minst i analyser av pensionssystemets långsiktiga finansiering.

För pensionsförvaltare innebär detta att traditionella ALM-ramverk, som i stor utsträckning bygger på historiska genomsnitt och relativt stabila samband, behöver kompletteras med scenarier som fångar strukturella skiften.

Det handlar inte enbart om att justera avkastningsantaganden, utan om att modellera olika regimer där arbetskraft, tillväxt och realränta utvecklas på fundamentalt olika sätt.

Bul Ekici, oberoende ekonom
Tidigare verksam vid Riksbanken i 19 år. Har även haft roller vid bland annat Tredje AP-fonden, Länsförsäkringar, HSBC och Skandiabanken.