9 jun 2026 16:50

Följ pengarna – därför fortsätter fondförsäkringarna att vinna mark

Svensk Försäkrings kvartalsstatistik, som publicerades på tisdagen, innehåller ingen större dramatik. Tillgångarna i försäkrings- och tjänstepensionsföretagen är i stort sett oförändrade och de flesta förändringarna mäts i enstaka procent.

Men, den som lyfter blicken från kvartalet ser ganska tydligt vart vi verkar vara på väg. Under det senaste decenniet har livförsäkringsmarknaden genomgått en omfattande förskjutning från traditionell livförsäkring till fond- och depåförsäkring. År 2016 utgjorde traditionell livförsäkring 54 procent av livbolagens tillgångar. I dag är andelen nere på 31 procent.

Den officiella förklaringen handlar ofta om valfrihet. Spararna, åtminstone en minoritet av dem, vill själva välja fonder och placeringar och därmed också påverka avkastningen på sitt pensionskapital. Men, det finns också en girigare affärslogik bakom utvecklingen.

Inom den kollektivavtalade tjänstepensionen har arbetsmarknadens parter under många år pressat ned avgifterna genom upphandlingar. Resultatet har blivit några av världens mest kostnadseffektiva pensionslösningar. Det har gynnat spararna men samtidigt begränsat möjligheterna till höga marginaler för marknadens aktörer.

Utanför kollektivavtalen ser förutsättningarna annorlunda ut. Där är fondförsäkring betydligt vanligare och där finns större möjligheter att ta betalt för såväl försäkringsskal som kapitalförvaltning, fondutbud och olika former av rådgivning. Det är därför svårt att bortse från de ekonomiska drivkrafterna bakom marknadens utveckling. Om man följer pengarna blir det lättare att förstå varför konkurrensen om kapital utanför de kollektivavtalade lösningarna är så intensiv.

Den växande flyttmarknaden har förstärkt utvecklingen ytterligare. När pensionskapital flyttas från traditionell försäkring till fondförsäkring ökar ofta de framtida intäktsmöjligheterna för mottagande aktörer. För spararna är avgifterna samtidigt långt ifrån en detaljfråga. Varje krona som tas ut i avgift är en krona som inte längre kan växa genom ränta på ränta under de kommande decennierna.

I en debattartikel i Dagens Industri den 8 juni pekade AMF:s vd Tomas Flodén på att provisioner till distributörer i sig inte skapar något mervärde för pensionsspararna. Det är en observation som förtjänar att tas på allvar i en marknad där många kunder har svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenserna av olika val och där intressekonflikter ofta är inbyggda i distributionsleden.

Så bakom de torra kvartalssiffrorna pågår därför en betydligt större förändring. Frågan handlar inte bara om hur pensionskapitalet ska placeras. Den handlar också om vem som tar risken, vem som får intäkterna och i vilken utsträckning utvecklingen faktiskt gynnar spararna. Det vore en nåd att stilla be om, men då krävs nog att de börjar intressera sig för en extrem lågintresseprodukt, vilket kanske är för mycket att begära...