10 jun 2026 17:21

Laval 2.0? Ny strid om pensioner kan hamna i EU-domstolen

Arbetsdomstolen friade IF Metall i kollektivavtalstvisten med det polska hissinstallationsföretaget Meron. Men den principiella frågan om svenska fack får kräva tjänstepensioner och avtalsförsäkringar för utstationerade arbetstagare är fortfarande olöst, och kan i förlängningen hamna på EU-nivå.

Den fråga som gjorde målet intressant förlorade ingen, eftersom den aldrig prövades. Då handlade det om frågan om svenska fack använde konflikt- eller andra påtryckningsmedel för att kräva tjänstepensioner och avtalsförsäkringar av utstationerande företag, när sådana förmåner inte uttryckligen ingår i EU:s utstationeringsdirektivs hårda kärna?

Det är den principiella konflikt som gör att tvisten redan väcker minnen av Laval-målet.
Arbetsdomstolens senaste dom i tvisten mellan IF Metall och Meron blev inte det nya Laval-mål som många hade väntat sig.

Som Arbetsvärlden rapporterat friade AD i en mellandom IF Metall från anklagelserna om att ha utövat otillåten press för att få företaget att teckna kollektivavtal med svenska pensions- och försäkringslösningar för utstationerade arbetstagare.

Domstolen tog dock aldrig ställning till den fråga som gjort målet principiellt intressant. AD konstaterade helt enkelt att Meron inte lyckats bevisa att IF Metall hade lagt eller hotat med ett veto om man inte skrev på kollektivavtalet.

Därmed undveks den större prövningen. Då är frågan: får svenska fackliga organisationer använda sina maktmedel för att kräva tjänstepensioner och avtalsförsäkringar av utländska företag som tillfälligt verkar i Sverige?

Just därför kan domen visa sig vara viktigare än den först verkar.

Bakom tvisten döljer sig en konflikt som påminner om den som en gång ledde fram till Laval-målet, då fackrepresentanter skanderade "Laval go home" till det Lettiska företaget.

Då handlade striden om svenska kollektivavtal och rätten att vidta stridsåtgärder mot ett utländskt företag. EU-domstolen satte gränser för hur långt den svenska modellen kunde sträcka sig, när den kolliderade med EU:s regler om fri rörlighet.

Nu handlar konflikten om något annat, men den principiella frågan är besläktad. Arbetsgivarsidan hävdar att tjänstepensioner och vissa försäkringar inte ingår i utstationeringsdirektivets så kallade hårda kärna av minimivillkor. Om det stämmer uppstår frågan om svenska fack över huvud taget får kräva sådana villkor av utstationerande företag.

Fackets perspektiv är det motsatta. I den svenska modellen är tjänstepensioner och avtalsförsäkringar en central del av den samlade ersättningen. Om utländska företag kan stå utanför dessa system riskerar konkurrensen att ske med lägre arbetskraftskostnader som följd.

Det är därför ingen slump att Merons juridiska ombud redan talar om möjligheten att föra frågan vidare på politisk nivå genom en anmälan till EU-kommissionen. Vägen via Arbetsdomstolen verkar stängd, men den EU-rättsliga konflikten är fortfarande olöst.

Det betyder inte att ett nytt Laval-mål är runt hörnet. EU:s regler om utstationering har förändrats sedan 2007 och skyddet för kollektivavtal har stärkts. Men precis som då handlar konflikten ytterst om var gränsen går mellan nationell arbetsmarknadsmodell och europeisk marknadsrätt.

AD:s dom avgjorde en bevisfråga. Den principiella striden återstår. Och om frågan till slut hamnar hos EU-kommissionen eller EU-domstolen kan Meron-målet visa sig vara början på den största arbetsrättsliga EU-konflikten i Sverige sedan Laval.

Målet avgjordes genom mellandom i Arbetsdomstolen den 18 mars 2026, AD 2026 nr 22, mål A 47/25. Parter var Meron Tadeusz Meronk Spolka Komandytowa mot Industrifacket Metall och IF Metall avdelning 15. AD fann att bolaget inte visat att facket hade vidtagit eller hotat om någon stridsåtgärd och avslog därför talan.