26 jun 2026 17:28

Pensionsnyheterna: Gåtfullt hur en ny förmån ska fungera om S-förslaget införs

Socialdemokraternas nya vallöfte låter tilltalande. Den som har arbetat ett långt yrkesliv ska inte tvingas arbeta tills kroppen säger ifrån eller ta ut pensionen i förtid och därmed få lägre pension resten av livet.
Problemet är att nästan allt intressant återstår att besvara.

Vi har redan ett pensionssystem. Vi har en sjukförsäkring. Vi har sjukersättning. Vi har arbetslöshetsförsäkring. Alla har gemensamt bygger på olika principer och olika lagstiftning. Nu föreslår Socialdemokraterna en fjärde väg, en behovsprövad arbetarpension, utan att förklara hur den ska passa in i de system som redan finns.

Vem ska avgöra vem som "inte orkar" arbeta längre? Ska det vara läkare? Försäkringskassan? Pensionsmyndigheten? Arbetsgivaren? Eller en helt ny prövningsfunktion?

Hur många år måste man ha arbetat? Räcker 40 år? Spelar yrket roll? Hur bedöms den som har arbetat halva livet i industrin och halva livet på kontor? Hur ska psykiskt tunga arbeten vägas mot fysiskt tunga? Och hur skiljer sig den här bedömningen från den arbetsförmågeprövning som redan görs inom sjukförsäkringen?

Det finns inga svar,frågan ska utredas, så det lär knappast bli mer pengar i plånböckerna för dem som kvalar in, under den kommande mandatperioden, med hänsyn till sedvanliga ledtider.

Inte heller finns besked om hur den nya förmånen ska samordnas med sjukpenning, sjukersättning, tjänstepension, garantipension, bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd.

Ska den räknas som pensionsinkomst? Som bidrag? Ska andra ersättningar minskas? Ingen vet.
Ironiskt nog pekar LO i sin egen rapport på samma problem. Organisationen konstaterar att en behovsprövning ger bättre träffsäkerhet men samtidigt leder till omfattande administration, svåra gränsdragningar och en risk att människor måste bli ordentligt utslitna innan de kvalificerar sig.

Det är därför den stora frågan inte är om människor i tunga yrken behöver bättre trygghet. Det råder det knappast någon politisk oenighet om.

Den stora frågan är om lösningen verkligen är ännu en statlig ersättning som ska existera parallellt med sjukförsäkringen och pensionssystemet.

Samtidigt vill Socialdemokraterna höja pensionsavgiften. Det är en reform som kan stärka framtida pensioner, men effekterna kommer huvudsakligen att märkas först om flera decennier. Den nya arbetarpensionen är däremot tänkt att fungera omedelbart.

Resultatet riskerar att bli ett pensionssystem som blir ännu svårare för vanliga människor att förstå. Redan i dag ska den enskilde försöka överblicka allmän pension, tjänstepension, garantipension, bostadstillägg och andra stöd. Lägg därtill en behovsprövad arbetarpension och frågan "Vad får jag egentligen i pension?" blir har när omöjlig att besvara.

När ett nytt trygghetssystem lanseras borde det vara den praktiska konstruktionen som presenteras först. I det här fallet presenteras i stället målsättningen, medan de svåraste frågorna lämnas obesvarade.

Den stora risken är inte att människor får bättre trygghet, eller att det kostar pengar. Den stora risken är att trygghetssystemen blir så många och så komplicerade att ingen längre kan överblicka dem.

Varje ny speciallösning ökar systemets entropi, graden av oordning och komplexitet. Frågan är om Sverige behöver ännu ett parallellt ersättningssystem, eller om politiken i stället borde göra de befintliga systemen mer begripliga. Det vore en nåd att stilla be om.

Varför inte återinföra Folkpensionen lika för alla. Den funkade förr...