LO sa igår upp avtalen om Avtalspension SAF-LO, Afa-försäkringarna och omställningsförsäkringen med Svenskt Näringsliv. Om parterna inte når en ny överenskommelse upphör avtalen den 1 december.
Bakom uppsägningen döljer sig en betydligt större pensionsfråga än själva förhandlingstekniken. LO vill avskaffa åldersgränserna för intjänande till Avtalspension SAF-LO och för ersättning från avgångsbidragsförsäkringen AGB.
Idag börjar arbetsgivaren betala premier till Avtalspension SAF-LO först från den månad den anställde fyller 22 år. Fram till 2023 var gränsen 25 år, efter en tidigare överenskommelse mellan LO och Svenskt Näringsliv, om att successivt sänka inträdesåldern.
LO:s krav innebär i praktiken att även arbetstagare mellan 18 och 21 år skulle börja tjäna in tjänstepension från första arbetsdagen.
Samtidigt vill LO ta bort den övre åldersgränsen på 65 år. Därmed skulle premieinbetalningarna fortsätta även för dem som arbetar vidare efter 65, i takt med att riktåldern i det allmänna pensionssystemet höjs.
Det gör konflikten större än en diskussion om några enskilda försäkringsvillkor. LO försöker anpassa de kollektivavtalade pensionerna till ett arbetsliv där människor både börjar arbeta tidigare och förväntas arbeta längre.
Hur dyr reformen skulle bli är oklart. Någon offentlig statistik över hur många 1821-åringar som omfattas av Avtalspension SAF-LO finns inte. Premien motsvarar dock 4,5 procent av lönen upp till taket i pensionsavtalet, vilket innebär att kostnaden per ung anställd är relativt begränsad. Däremot kan antalet berörda vara stort inom flera LO-branscher.
Den verkliga stridsfrågan handlar därför sannolikt mindre om de närmaste årens premieinbetalningar än om principen. Om tjänstepension ska börja tjänas in från första lönen förändras spelplanen för hela den kollektivavtalade tjänstepensionsmarknaden. Och även om man inom LO tycker illa om riktåldersreformen så är det svårare att ge sig på den som är lagstiftad. Då tar man vägen över kollektivavtalen istället. Det är säkert lättare än att ge sig på riktåldern.
Det hela ska naturligtvis ses mot bakgrund av att LO gått ut och får (S) med sig, och krävt särskilda "arbetarpensioner" som ska kunna åsidosätta eller runda livsinkomstprincipen.