Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, stoppar en konstruktion där pensionskapital skulle bidra till finansieringen av försäkringstagarens eget bolån och samtidigt ge rabatt på bolåneräntan.
Domstolen anser att kopplingen innebär att försäkringstagaren förfogar över pensionskapitalet i strid med reglerna för pensionsförsäkring.
Upplägget är dock inte helt nytt.
Intressant upplägg som vi förkastade redan för 25 år sedan på Folksam. Men det är kreativt att låna av sig själv och låta staten stå för kostnaden, säger Daniel Eriksson, tidigare vice vd i Folksam, till Pensionsnyheterna.
Konstruktionen som prövats av HFD bygger på tre bolag med ägarkopplingar. En person överväger att teckna en depåförsäkring för tjänstepension hos ett livförsäkringsbolag och placera hela eller delar av försäkringskapitalet i kapitalandelsbevis utgivna av ett närstående bolag.
Det bolaget ska i sin tur låna ut pengar till ett närstående bostadskreditinstitut till en ränta som understiger marknadsräntan. Bostadskreditinstitutet får därmed tillgång till billigare finansiering.
Försäkringstagaren ska samtidigt ta ett privat bolån hos bostadskreditinstitutet. Genom att placera pensionskapitalet i kapitalandelsbevisen får han rabatt på bolåneräntan. Ju mer pensionskapital som placeras där, desto större blir rabatten.
Skatterättsnämnden underkände konstruktionen i ett förhandsbesked den 6 februari 2026. Nämnden ansåg att försäkringstagaren avstår från marknadsmässig avkastning på pensionskapitalet i utbyte mot en lägre kostnad för sitt privata bolån.
HFD kommer i en dom (mål 333-26) den 9 september 2026, till samma slutsats. Domstolen konstaterar att avkastningen på kapitalandelsbevisen kan antas bli lägre genom att pengarna lånas vidare till bostadskreditinstitutet till en ränta under marknadsnivå. Den billigare finansieringen möjliggör i sin tur rabatten på försäkringstagarens bolån.
Därmed anser HFD att försäkringstagaren förfogar över sitt pensionskapital på ett sätt som strider mot 58 kap. 6 § inkomstskattelagen. Försäkringen uppfyller därför inte villkoren för att vara pensionsförsäkring.
Men utgången är inte självklar, anser Per Andelius, pensionerad försäkringsjurist med ett förflutet på bland annat Skandia och Folksam. Han pekar på att en försäkringstagare normalt själv får välja hur pensionskapitalet placeras och vilken risk som tas. Det finns inget krav på att varje placeringsbeslut ska ge högsta möjliga avkastning.
Du har ju rätt att fatta ekonomiska beslut som inte maximerar din ekonomiska vinst. Du kan välja hög, låg eller ingen risk i dina placeringar och det kan vara ekonomisk idioti. Men det är inget som innebär en disposition av försäkringen, som jag ser det, säger han till Pensionsnyheterna.
Det är också den principiellt intressanta delen av HFD:s avgörande. Domstolen underkänner inte placeringen därför att avkastningen är låg. Avgörande är sambandet mellan den avkastning som försäkringstagaren avstår från inne i pensionsförsäkringen och den privata ekonomiska förmån han får utanför försäkringen genom lägre bolåneränta.
Konstruktionen har samtidigt en tydlig finansieringslogik. Bostadskreditinstitutet skulle enligt handlingarna även finansieras genom en extern bank och en obligation riktad till ett fåtal institutionella investerare. Kapitalet från det närstående bolaget skulle lånas ut till en ränta under marknadsnivå. Ett godkännande hade därmed kunnat öppna för pensionskapital som en billig finansieringskälla för bolåneverksamhet.
Bakom ansökan om förhandsbesked står skattejuristen Lennart Staberg som ombud för försäkringstagaren. Vilka livförsäkrings-, finans- och bostadskreditföretag som döljer sig bakom de anonymiserade bolagsbeteckningarna framgår inte av domen.
HFD fastställer alltså Skatterättsnämndens förhandsbesked. Även Skatteverket ansåg att upplägget strider mot villkoren för pensionsförsäkring.